Börjar äntligen må lite lite bättre.
Idag lyckades jag 'överleva' utan att ta largican! (jag glömde faktiskt att ta den)
Jag är inte riktigt lika domedagstrött.
Veckorna runt jul var hemska, jag bara ville sova. Hela kroppen skrek och jag var tvungen att ta tupplurar mitt på dan för att orka, kunde gå och lägga mig med ella och sova hela natten, kunde sova 14 timmar utan problem och sen somna om igen efter fyra vakna för då var jag totalt slut.
Däremot börjar sömnen bli rubbad på ett annat sätt nu, jag har svårt att somna om kvällarna, svårt att hitta en bra sovställning. Jag somnar alltid på mage, och det börjar redan nu bli obekvämt, den är i vägen och känns som att jag mosar ngt.
Att ligga på sidan fungerar inte heller helt perfekt, känns som om det blir obalans typ.
Och somna på rygg har jag aldrig kunnat och inte heller nu.
Ska köpa en gravidkudde.
Förra torsdagen hade vi inskrivning, och jag tog även kubblodprov.
Jag älskar min barnmorska Gunilla, det är helt klart värt att åka till andra sidan stan för att ha henne. Hon fick mig att känna mig så trygg när jag väntade ella att jag kände redan då att jag aldrig skulle vilja ha någon annan barnmorska.
Jonas tycker hon verkar bra också.
Den 19 januari är det dags för kubultraljudet. Nervöst och spännande. Nu var det ju ngra veckor sen vi såg bebbeböna, hur har hen det därinne?
Att vara gravid börjar äntligen bli lite lite vardag.
Jag är inte lika nervös längre, absolut; den dramatiska risken för missfall är inte över än, men jag känner mig lugnare... Förlikat mig vid situationen, börjat våga hoppas och inser att det kommer en bebbe i sommar.
Mina hormoner, ja de sprudlar. De är de som bestämmer över mig nu, det är bara att inse det.
Idag har jag känt mig euforisk, varit trevlig och glad mot allt och alla. Lett hela dagen.
Häromdagen var världen en orättvis och hemsk plats som jag avskydde.
Jag kan börja gråta åt allt möjligt. Jag är väldigt känslig; överkänslig.
Hormonranden på magen har börjat dyka upp. Känns tidigt, undrar när den kom med ella?
Det är en stolt blivande storasyster här hemma.
Hon pussar och gosar med magen och ska alltid säga sov gott till bebbeböna.
Bebbeböna är förövrigt vårat 'arbetsnamn'.
Och det börjar bli svårt att hålla det hemligt när Sessan är med.
helt plötsligt, från ingenstans: "vet du vad? mamma haj en bebis i magen'
Ja. så kan man ju också outa det :)
ja just det, det här med sömnen igen...
Förutom att jag har svårt att somna så vaknar jag numera alltid någon gång mellan ett och fem, då är jag sååå kissenödig och enormt hungrig och törstig.
Min älskade sambo visar redan goda fadersegenskaper och brukar tulta ner och hämta kräm med mjölk eller yoghurt till mig. Det är kärlek det.
Sen när jag är klar då kan jag oftast inte somna om... ligger och vrider och vänder mig... ibland är jag klarvaken och då är det bara att ge upp en stund, sen två tre timmar senare så somnar jag om. Så var det inatt... hade sovmorgon till tio, men vaknade halv sex, somnade om igen kl nio...
