Vecka 8+3 om veckan som varit

I måndags var vi på en privat klinik. Det var inbokat sen länge. Vi fick med oss bilder på BebbeBöna :) en av bilderna hänger i granen.
Doktorn flyttade även tillbaks mig, så nu vet jag inte riktigt vart jag är. För enkelhetens skull kör jag på det som var från början. Alltså vecka 8+3 idag.

Jag har börjat äta ny antiillamåendemedicin. Largigan Comp.
Funkar ok. Bättre än postafen iaf, har fortfarande ingen aptit dock.

I tisdagskväll när jag skulle lägga mig fick jag en hormonvåg av deluxevariant. Jag grät och grät och grät! Slutade med att jag somnade hulkandes i J's famn.
Stackars människa, vad han får vara med om.

Idag var vi på mödravårdscentralennpå frejainfo. Information om kubtest, fostervattensprov, ultraljud.

I skrivande stund mår jag så jävla illa (ursäkta franskan).
Är förkyld och har feber, undrar om febern kan slå ut largiganen? För det känns som om jag inte tagit ngn sån tablett idag, men det har jag. Känns som för ngra veckor sen då jag spydde så. Jag måste kämpa hela tiden för att inte få riktiga kräkkväljningar. Känber mig helt slut, vill typ bara dö för att jag mår skit.
Det är en hemskt jobbig känsla att känna sig mer sjuk än gravid. Jag har ingen ork och jag vill bara njuta.

Förövrigt på ett katastrofalt humör idag! Ni vet när allt och alla bara känns som ett himla skit. Så. Exakt så.
Ett himla skit.
Och på lördag är det julafton. Himla skit!

gravid vecka 8+0 . Liten uppdatering

Nu var det ett tag sen jag skrev. Jag vet. Skärpning.
Inte jättemycket har hänt. Mår fortfarande illa, ska börja med en ny illamåendetablett.
Jag har haft väldigt ont i början av förra veckan. Det ledde till ett samtal med min barnmorska som skickade mig till kvinnokliniken. De gjorde urinprov och vaginalt ultraljud.
Allt såg bra ut med bebben. Bebben såg ut som en liten böna. Jag var lite för chockad för att njuta av det jag såg men J tyckte det var magiskt.
Läkaren flyttade även fram mig några dagar så istället för att vara vecka 7+5 idag så är jag i vecka 8 idag :-)

Sen hittade de socker i mitt urin, så nu ska jag utredas för graviddiabetes.
Hoppas hoppas verkligen inte att jag har det... polly... då får jag ju inte äta polly.

Annars:
Magen börjar bli större.
Hormonerna flödar.
Tröttheten är enorm, jag skulle kunna sova 20 timmar i streck om jag fick.

Vecka 6+3 ont

Ikväll har jag haft ont... Som mensvärk, eller snarare ägglossningsvärk.
Egentligen borde jag ha ägglossning nu, om jag inte var gravid mao. Kan man ha spökägglossningsvärk? Precis som att man kan ha mensvärk trots att man är gravid.
Det skulle kunna vara att jag helt enkelt är lite överansträngd...
Jag har busat omkring på Gustavsvik äventyrsbad med su sjövilda 16årigatjejer hela dagen.

Men man blir orolig. nedre delen av magen är ett sånt ställe som jag sist av allt har ont i.
och extra orolig blir jag ju med tanke på vilken otursdrabbad vecka det här är.
Om man bara kunde veta varför man har ont... det vore så skönt. Precis som att jag ibland kan räkna ut att huvudvärk är spänningshuvudvärk för att jag varit stressad ett tag, eller tandvärken beror på hål, eller... ja ni fattar... men det här. Är det? Eller är det inte?
Det får inte...



Ok Gud!
Ha koll nu.
Låt pyret växa som det ska.
Låt mig INTE vakna med en massa blod i natt.
Jag fyller faktiskt år imorgon!

Vecka 6+2 Saliga trötthet

Och så kom den ohyggliga tröttheten. Som ett slag i bakhuvudet. K.O
Allt jag vill göra är att sova. Jag är sååå trött.

Det här kommer jag ihåg med Ella också. Trött, tröttare, tröttast.

Tog ut en kompdag idag, kände det redan igår kväll. Inte en suck att jag skulle orka jobba. Eller jo, kanske. Men jag kommer inte lyckas göra ett bra jobb för där jag arbetar måste man vara på alerten och orka uppfatta signaler från struliga kids precis hela tiden.
Så det blev en dag i soffan. Jag har sett på film, pausat, sovit, vaknat, fortsatt kolla, pausat, sovit...

Vecka 6+1 Mr.Bolton and I

När jag väntade ella hade jag en lång period där jag bara ville lyssna på Rod Stewart. E's smått kritiska fader kompenserade upp detta smörballadande med ett par hörlurar på min mage och en mp3 full med; enligt han; Metallicas bästa.

Även denna gång har en craving för hesa smörsjungande män tagit sig i uttryck. Min nyfunna kärlek är Michael Bolton. Jag får rysningar längs med hela kroppen, hormonerna har fyrverkeri och tårarna rinner medan jag hulkandes;snyftandes försöker sjunga med.
Ja, om inte J gör en motattack här snart vet jag inte vad som händer.


Förövrigt så är Ellas favoritband; alldeles precis, Metallica. :)

Vecka 6+0 Den kritiska veckan

Idag går vi in i den kritiska veckan...Det är nu och nästa vecka, vecka sju som det har skitit sig förut...
men jag känner mig inte så nervös... allt känns annorlunda. Betydligt annorlunda den här gången.
Konstigt? Hur kan det vara så? Nog för att jag känner min kropp väl, men... hmm.-...kan inte sätta fingret på det, men det känns bara annorlunda.
Jag kan ju ha fel iofs... men jag hoppas inte det såklart! Jag tror inte det heller.

men håll tummarna för mig nu!

Och Gud!
Nu håller du koll!
Inga misstag, låt allt växa och bildas precis som det ska!
okej?!
Det är min födelsedag på fredag...

vecka 5+6 magen och om postafen

Magen vecka 5... (usch, äckliga bristningar... fick riktigt "fina" stripes när jag väntade ella, sista två veckorna faktiskt. Kan man få mer bristningar nu till andra?)
Det ser ut som att jag putar med magen men det gör jag inte, jag har bara en enorm svank, har alltid haft, det kan min mamma intyga som försökt få mig att räta på mig...

Det växer... men själv har jag gått ner fyra pannor...
Postafen hjälper mot kväljningar men inte mot illamåendet...
Men jag har faktikstk lyckats äta nästan helt ok nu under helgen, det har känts skönt.
Men sen efteråt så känns det som världens baksmälla. Matbaksmälla. Mår så illa.
Det är en sjuk känsla att verkligen vilja spy.
Jag önskar att jag inte tyckte att det var så enormt obehagligt, då hade jag nog spytt oftare. Det är så skönt efteråt, då är allt illamående som borta, i en timme. Den timmen är värd guld!
Sjukt...

Vecka 5+5 Känslosam

Idag hade Ella sin dansföreställning. Jag var stolt som få och grät samtidigt som jag försökte filma.
När E's akt var slut fick man snällt sitta kvar och titta på alla andra dansklasser.
Kom på mig själv att gråta flera flera gånger. Jag grät av stolthet över andras barn!
Jag levde mig in i tanken att det där kan vara ella om några år och vad jag skulle känna och hur stolt jag skulle vara då. Och så kom hormonerna och med dom en massa patetiska tårar. Kära nån. Jag minns inte alla dessa hormonsvängningar, var jag likadan med ella?

vecka 5+4 Dagen efter

Jag är verkligen inte en person som lyckas vara sur och arg en hel dag.
Det går inte.
Så resultatet av gårdagens hormonpotpurri var att jag efter en dags nerböjda ögonbryn fick en timmes gråtatttack. jag bara grät, och grät.
Stannade kvar i bilen och bara skrek och slog.
Ett mindre psykbryt skulle man kunna kalla det, om det inte var så att jag kände att hormonerna just då hade nått en grad av ca 42 grader celsius.

Idag mår jag mycket bättre.
jag känner mig lättare, trots att ögonlocken är svullna och tunga som bly, men det är en annan femma.

Idag mår jag även mindre illa.
Jag är så hungrig men rädd för att äta.
chansen att jag kommer börja må illa igen är ju övervägande och det är himmelskt skönt att för en stund inte ha kväljningar.
Jag väntar en stund.

vecka 5+3 Hormonell snetändning, offentlig pizza 2 och första besöket hos barnmorskan

Så J*vla arg idag!!!
En hormonell snedtändning deluxe!

Började med att jag missade att äta mina salta kex när jag vaknade (eller egentligen började det nog med att jag har sovit dåligt), mådde sen så illa att jag skulle dö.
Blir arg på J för att han inte fattar hur han kan underlätta för mig och hjälpa till att vara "gravid", ska gå och kissa, hela badrummet stinker herrparfym och morgonpiss (någon! har glömt att spola). Resultat, spyr tjugo liter i det äckliga gula morgonkisset, kan inte sluta för att allt luktar så, eftersom jag har näsan i toaletten.

Bråkar med Ella som inte vill klä på sig och gå till dagis.
Väl på dagis får jag en sån illamåendeattack att jag spyr igen, hinner precis in på barntoaletten som är superlåg och stinker barnkiss.
Spyr igen.

Ringer min svärmor, behöver peppning. Dumt av mig att ringa en av världens positivaste livsvårdsmänniskor. Hon tycker att jag ska skriva ett brev till J, där jag skriver vad jag önskar, inga pekpinnar. Själv har jag lust att köra upp den där pekpinnen djupt någonstans på honom (egentligen inte, men just då)

Iväg till barnmorskan. Ser rött. Så arg. Håller på att krocka med bilen. Svär högt åt en gubbe i keps som är på tok för gammal att köra bil.

Besöket hos barnmorskan går bra. Vi pratar om sånt där jag redan vet, ingen alkohol inga cigaretter... åh cigaretter... jag skulle kunna göra mycket för en sån farlig liten god sticka nu. men nej!
Jag har hormonell snedtändning men jag är inte dum!
Hursomhelst, blir tipsad om att käka postafen, funkar inte det ska vi teta ngt annat.

Åker till Axfood för att köpa 140 festisar till en catering. Ena kartongen går sönder så 27 st festisar rasar ner på golvet. Håller på att bryta ihop.
Blundar, knyter nävarna, tänker på pappa, tänker att jag ska andas, tänker att jag behöver gå en anger management kurs.

Sätter mig i bilen. Bensinmätaren lyser. kortet är hemma...
och nu sitter jag här. förbannad och har en hormonell snedtändning och kväljningar som aldrig vill försvinna.

Vecka 5+1 Offentliga pizzor och läskiga tanter

Var på apoteket idag för att köpa 'sea band', kände direkt hur det stack i näsan av en lukt såfort jag kom in i butiken.
När jag väl stod i kassan kom den här lukten närmre och starkare, började få kväljningar, vänder mig om och inser att det är en gammal söt liten tant och hennes förskräckliga tantparfym som hon har troligen badat i som jag reagarer på.
... Får verkligen anstränga mig allt jag har med ett mantra där i kön
"jag får inte spy nu, jag får inte spy nu".
Börjar svettas, betalar, springer ut, hinner precis ut innan jag börjar spy mitt på trottoaren.
Då kommer tanten som också handlat klart.
Hon ställer sig nära och lägger en hand på min krökta rygg och frågar hur det är med mig, om jag är sjuk. Jag hinner inte svara förrän lukten smäller till mig igen och jag spyr en gång till.
Tanten frågar igen om hon ska ringa ngn, medan allt jag tänker är hur mycket jag skulle betala för att hon ska försvinna så att det slutar stinka.
Hon frågar igen om jag är sjuk, hulkar fram ett, "nej! jag är gravid!"
"Jaså! vad kul! ja, det där illamåendet... ja jag minns när jag väntade claes... " och så börjar hon rabbla på om sin graviditet medan jag spyr igen av hennes hemska tantparfym!

Det kan vara det pinsammaste, jobbigaste och så här i efterhand sjukaste jag varit med om på länge.
Just då ville jag bara be tanten att dra åt pipsvängen, men nu tycker jag bara att hon var fantastiskt underbar och söt, hon ville ju bara hjälpa till, inte visste hon att det var hon, eller rättare sagt hennes tantparfym, som bidrog till min offentliga vomering.


Förövrigt har jag kommit på att ägg, cashewnötter, fikon, dadlar, vindruvor och coca cola funkar.
Men det är allt som fungerar just nu... allt annat kommer upp, och jag skojar inte.
Är så fruktansvärt hungrig!

Vecka 5+0 -bereden väg för illamåendet

Idag tog hela familjen ledigt, ingen skola inget jobb, inget dagis, en extra dag helg.
Sovmorgon och egentligen inga planer.

Stod och stekte köttbullar när jag kände hur det började sticka i näsan...
Sen, som en bomb från klar himmel, illamående!
Och som jag kände igen det... inget snack om saken.
Försökte trycka bort det, åt lite, J såg på mig att ngt var knas...
när jag reste mig frågade han mig om jag skulle gå och kräkas nu.
Ja, svarade jag och ökade takten lite.

Spydde minst tjugo liter... kändes det som.
J kom ner och stöttade mig... (undrar om han kunde äta något mer efter det?)
Och precis som när jag väntade ella så var illamåendet över efter jag kräkts klart.
Sen kom det tillbaka efter någon timme, men inte så farligt.
Men för några timmar sen tog jag en Polly, mitt favoritgodis.
Det skulle jag inte gjort. Ville gå pch kräkas nästan direkt, fick verkligen tvinga mig själv med all min inre kraft för att trycka ner kväljningarna.

Är det såhär det ska vara nu?
Det började lite senare med Ella...
Undrar om jag kan äta något...
Med ella gick jag ner 18 kg på tre månader... yoghurt och frukt var allt jag kunde äta.
J pratade nyss om att köpa panpizza till kvällsmat... *urk*

Vecka 4+6 Hormonsvängning deluxe

Börjar känna av tröttheten ännu mer nu.
Och idag kom en våg av hormoner.
Efter en rolig och jättemysig men väldigt intensiv helg så var jag så otroligt trött när vi kom hem på kvällen efter en dag av adventsgudstjänst och skyltsöndag. Kände mig nästan helt slut.
Då kom tårarna, sen fick Jonas känna av mina fina utåtriktade hormoner med en rejäl utskällning. När han tillslut försökte hålla om mig medan tårarna sprutade fick jag bara ur mig en sak.
"Förlåt...det är hormonerna du vet"

Stackars Jonas...åtta månader gravidhormonstinn Hanna...
Jag skulle inte byta hans plats för en miljon...

vecka 4+5 - Berättar för mamma och pappa

Idag berättade vi för mamma och pappa... Eller rättare sagt, vi visade. Jag hade en ganska tajt tröja på mig och mammabyxorna jag köpte igår. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt, planen var att båda skulle vara hemma så att vi kunde säga det till båda direkt. Men mamma var och handlade blommor och pappa var och handlade mat.
mamma kom hem först...
-hej.. sa jag och väntade på att hon skulle titta ner lite
-hej! sa hon och tittade inte alls ner
Jag kunde inte sluta le
-vad är det? frågade mamma
-nae...inget. sa jag och kunde höra hur jonas fnissade bakom mig
-men säg vad det är! jag ser ju på dig att det är något
-jaså gör du? sa jag och kunde inte hålla mig för skratt
-...
-men mamma är du blind? säger jag och ställer mig i profil
-Nämen!

Pappa såg direkt, och på sitt oblyga vis pekade han på magen och frågade vad det var.

Det kom nog inte som någon chock för dem (som det gjorde med ella), de har ju liksom vetat sen innan att vi planerat att skaffa barn eller rättare sagt försökt att skaffa barn.

Jaha... så mamma och pappa ska bli mormor och morfar igen.
För pappas skull hoppas jag att det blir en kille :)

V 4+4 - mammabyxor

Idag har jag köpt mina "första" mammabyxor. Inser igen vilken djungel det är.
Men fy vad skönt det är att ha ngt på sig som inte trillar ner från magen.

Börjar känna mig lite tröttare, behöver inte bara bero på graviditeten, har haft enormt mycket på jobbet den är veckan också.
Under de senaste dagarna har brösten börjat växa och göra ont.
De är så tunga och hårda att det är bisarrt. Och jag som annars har en ganska stor byst får kämpa extra mycket mot tyngdlagen.
I kväll när jag tog av mig bhn så började jag att gråta för att det gjorde så sjukt ont! De senaste kvällarna har J fått hjälpa mig, men ikväll var han inte hemma. Jag trodde verkligen att brösten skulle antingen trilla i backen med ett stort Bang eller att de skulle explodera.

Vecka 4+2 Brunaktig flytning borta

Den brunaktiga flytningen är helborta!
Känner mig fortfarande gravid, äter som en häst.
Jag försöker intala mig själv att det inte var något allvarligt, en liten blödning bara, kanske nidblödning?

Hoppas hoppas!

Magen har btw vuxit under natten... fortsätter det såhär så kommer det bli omöjligt att dölja det snart.
har kommit på hur jag ska berätta för mamma och pappa i helgen... jag ska inte berätta, jag ska helt enkelt bara ha en tajt tröja på mig, de kommer ju se och förstå direkt :)

Vecka 4+1 -Första samtalet med barnmorskan och brunaktiga flytningar

pratade med min barnmorska... hon försökte peppa mig och ge mig olika alternativ på vad det skulle kunna vara. Att det inte alls behöver något missfall...
Hon sa även att det är för tidigt att göra ett vul (vaginalt ultraljud) för att se hur det ser ut.
Det är bara att vänta.
Jag fick dock en tid för att träffa henne och göra en första undersökning torsdag den 1 december 11.00.
Det är över en vecka dit!!! och kanske inte ens då kan hon säga vad som hänt, om det finns en frisk bebbe kvar.

Hanna VS Hanna har börjat. Det här kommer kräva tålamod. Sånt har inte jag.
Jag föddes och växte upp utan det. Det ligger inte i min personlighet att vara tålamodig.
Jag vill veta nu! Särskilt om det är något som gör mig nervös.
Och det här gör mig skitnervös!
naglarna är redan sönderbitna...

Förövrigt ingen större skillnad.
Fortfarande brunaktig flytning, väldigt ont i blygdbenet och senaste timmarna har det liksom strålat i undersidan låret, som att det somnat. Känns obahgligt och gör lite ont...

Snälla Gode Gud!
Jag kan stå ut med alla sorters kramper och konstiga nervtjolijockser, bara allt är bra med bebben!
Kom igen nu!

vecka 4 - Nej! Nej! Nej! Kom igen!

var på toa nyss... när jag torkade mig så kom det lite blod på pappret. eller som blodflytning...
försökte kissa lite till... då kom det som små ljusa bloddroppar... inte det där mörka djupröda blodet...
Men jag är så nervös.
Jag vägrar! Inte en gång till!! Jag gör inte det!
Det är vår tur nu!!

Jag försöker tänka optimistiskt, för det känns annorlunda än när jag fått missfall.
Nu har jag haft som mensvärk sen någon dag innan vi kissade på stickan, jag har inte haft mer ont nu under den senaste timman.
När missfallen har skett så har jag verkligen haft panikvärk, sen har det kommit en mängd vinrött blod...
Det måste vara något annat.
Det är ju typ vanligt att blöda lite när man är gravid... eller hur? ...eller?

Fan, fan fan!!! (om mamma och pappa någon gång läser detta när jag/om jag öppnar bloggen så förlåt mig)
Men helvetes jävla fan! Jag vill inte gå runt och vara orolig, för det är jag!

och så blir jag alldeles sådär paranoid... tänk om det är utomkvedshavandeskap, det har jag ju aldrig haft... det kanske känns såhär...

Tänk om jag hade haft en liten spåkula...

jag måste försöka sova nu... det blir en nervös natt.
om jag vaknar i en pöl av blod då vet jag seriöst inte vad jag gör.
risken för drastisk kedjerökning, enormt vinsvepande och trasigt porslin, kommer vara enorm.

Kom igen nu Gud!
var på min sida nu!
imorgon är allt borta, inget mer blod! någonsin! .
..förrän bebben kommer ut, när den SKA komma ut, den 29 Juli 2012!!!
OK? Deal?! Bra! Då litar jag på det...

Vecka 3+6 - Svullen och enorm aptit

Är det hjärnan som spökar eller har det hänt något under natten?
Jag är så svullen, man skulle kunna tro att jag är i fjärde månaden eller nåt. Och jag har haft enorm aptit hela dagen.
J har haft sitt födelsedagskalas idag och jag tog kanske fyra fem portioner smörgåstårta, men blev aldrig mätt, tillslut var jag tvungen att smygäta så ingen började undra eller tro att jag blivit värsta glupska matvraket.
Jag kanske bunkrar inför vad som ev komma skall.
När jag väntade ella gick jag ner 18 kg på tre månader, mådde så enormt illa! Spydde och spydde. Tillslut var frukt, juice och yoghurt det enda jag kunde äta.

Vi berättade för J's föräldrar idag.
Det är tidigt, jag vet, men med tanke på vad vi varit med om så känner vi att det inte finns ngt att hålla hemligt för de närmaste som ändå kommer vara ett stöd om (Gud förbjude!) det inte lyckas den här gången heller.
Hursomhelst, J's mamma började gråta och snyftade fram ett "åh... Nä nu får jag sluta, jag har inte med mig sminket så ja kan måla mig" Hennes söta rektion fick mig att skratta, sen fick vi svara på lite frågor om när och hur. Nä, inte hur. Tack och lov ;)
J's pappa blev också mycket glad, om än med ett mer "manligt" uttryck. Han tyckte dock att jag skulle se till att bebben kommer den 29e juli, för det är hans födelsedag.

Nu är jag hungrig igen.

Vecka 3+5 -Upptäckten

Jag/Vi hade anat det ett par dagar…
Jag har mått lite illa vid olika lukter, jag har varit spänd nere vid äggstockarna och haft som molande mensvärk, fast utan mens dvs, och jag har börjat städa, alldeles spontant.
Samtliga gånger jag har varit gravid har denna drastiska förändring av städvilja uppkommit, Jonas såg nog det som det största tecknet av dem alla.

Så idag, den stora dagen…
Vi bestämde igår att vi skulle kissa på stickan idag, och när jag vaknade imorse kände jag mig som ett barn på julafton; spänd och förväntansfull och lite nervös, för tänk om man inte får det man önskar sig.

Vi handlade stickan på apoteket vid Ica Maxi när vi var där och handlade inför Jonas kalas imorgon.
Då min mens egentligen är beräknad på måndag så tog vi det testet som jag läst ger bäst resultat dagar innan mens. Ett digitalt clearbluetest, inga otydliga streck här inte.

När vi kom hem pirrade det i magen, men vi sprang inte direkt upp till toaletten utan packade lugnt (läs 'kastade') upp varorna.
Jonas följde med mig in på toaletten, han satt på badkarskanten mitt emot toaletten.
Jag gav honom stickan när den var färdigkissad och väntade… J sa innan att han skulle ha pokerface, det misslyckades totalt.

Strax därefter, ca en-två minuter senare ler han så det strålar och tittar på mig och säger grattis. J har varit bombsäker, jag inte lika… kanske inte vågat…
Så jag förstår knappt först vad han säger.
-va? Grattis? Vadå? Är jag gravid? Står det… va? Ska vi ha barn?

Sen kramas vi och skrattar.
J kysser mig och visar mig stickan.
Jag blir ståendes och bara ler.
"Gravid Raskaana 1-2" (1-2 betyder antal veckor sen befruktning)
Vi sitter och pratar lite
-du ska bli pappa Jonas
-haha…ja!
Sen går J ner och fortsätter med sitt.

Jag tar fram mobilen och tar ett kort, det är några som vi bestämt ska få reda på det redan nu. Sen letar jag reda på digitalkameran och tar ett kort.
Resten av timmarna innan jag ska åka till jobbet går vi bara runt och ler.

Ja.
jag är tydligen gravid.
i vecka 3+5
jag ska alltså bli mamma igen
jonas ska bli pappa
ella ska bli storasyster
linus ska bli bonuspappa

Gode gode Gud! Låt den här lilla bebben orka att stanna kvar i mig!
Gör min livmoder till det bästa hem som finns! Snälla?

Lite bebbeinfo

Dag för senaste mens första dag: 24/10 2011

Dag för ägglossning: Lördag 12/11 2011 (jag har en tvådagar kortare cykel än normalt)

Beräknad bebbeankomst: 30 Juli 2012