Vecka 8+3 om veckan som varit

I måndags var vi på en privat klinik. Det var inbokat sen länge. Vi fick med oss bilder på BebbeBöna :) en av bilderna hänger i granen.
Doktorn flyttade även tillbaks mig, så nu vet jag inte riktigt vart jag är. För enkelhetens skull kör jag på det som var från början. Alltså vecka 8+3 idag.

Jag har börjat äta ny antiillamåendemedicin. Largigan Comp.
Funkar ok. Bättre än postafen iaf, har fortfarande ingen aptit dock.

I tisdagskväll när jag skulle lägga mig fick jag en hormonvåg av deluxevariant. Jag grät och grät och grät! Slutade med att jag somnade hulkandes i J's famn.
Stackars människa, vad han får vara med om.

Idag var vi på mödravårdscentralennpå frejainfo. Information om kubtest, fostervattensprov, ultraljud.

I skrivande stund mår jag så jävla illa (ursäkta franskan).
Är förkyld och har feber, undrar om febern kan slå ut largiganen? För det känns som om jag inte tagit ngn sån tablett idag, men det har jag. Känns som för ngra veckor sen då jag spydde så. Jag måste kämpa hela tiden för att inte få riktiga kräkkväljningar. Känber mig helt slut, vill typ bara dö för att jag mår skit.
Det är en hemskt jobbig känsla att känna sig mer sjuk än gravid. Jag har ingen ork och jag vill bara njuta.

Förövrigt på ett katastrofalt humör idag! Ni vet när allt och alla bara känns som ett himla skit. Så. Exakt så.
Ett himla skit.
Och på lördag är det julafton. Himla skit!

gravid vecka 8+0 . Liten uppdatering

Nu var det ett tag sen jag skrev. Jag vet. Skärpning.
Inte jättemycket har hänt. Mår fortfarande illa, ska börja med en ny illamåendetablett.
Jag har haft väldigt ont i början av förra veckan. Det ledde till ett samtal med min barnmorska som skickade mig till kvinnokliniken. De gjorde urinprov och vaginalt ultraljud.
Allt såg bra ut med bebben. Bebben såg ut som en liten böna. Jag var lite för chockad för att njuta av det jag såg men J tyckte det var magiskt.
Läkaren flyttade även fram mig några dagar så istället för att vara vecka 7+5 idag så är jag i vecka 8 idag :-)

Sen hittade de socker i mitt urin, så nu ska jag utredas för graviddiabetes.
Hoppas hoppas verkligen inte att jag har det... polly... då får jag ju inte äta polly.

Annars:
Magen börjar bli större.
Hormonerna flödar.
Tröttheten är enorm, jag skulle kunna sova 20 timmar i streck om jag fick.

Vecka 6+3 ont

Ikväll har jag haft ont... Som mensvärk, eller snarare ägglossningsvärk.
Egentligen borde jag ha ägglossning nu, om jag inte var gravid mao. Kan man ha spökägglossningsvärk? Precis som att man kan ha mensvärk trots att man är gravid.
Det skulle kunna vara att jag helt enkelt är lite överansträngd...
Jag har busat omkring på Gustavsvik äventyrsbad med su sjövilda 16årigatjejer hela dagen.

Men man blir orolig. nedre delen av magen är ett sånt ställe som jag sist av allt har ont i.
och extra orolig blir jag ju med tanke på vilken otursdrabbad vecka det här är.
Om man bara kunde veta varför man har ont... det vore så skönt. Precis som att jag ibland kan räkna ut att huvudvärk är spänningshuvudvärk för att jag varit stressad ett tag, eller tandvärken beror på hål, eller... ja ni fattar... men det här. Är det? Eller är det inte?
Det får inte...



Ok Gud!
Ha koll nu.
Låt pyret växa som det ska.
Låt mig INTE vakna med en massa blod i natt.
Jag fyller faktiskt år imorgon!

Vecka 6+2 Saliga trötthet

Och så kom den ohyggliga tröttheten. Som ett slag i bakhuvudet. K.O
Allt jag vill göra är att sova. Jag är sååå trött.

Det här kommer jag ihåg med Ella också. Trött, tröttare, tröttast.

Tog ut en kompdag idag, kände det redan igår kväll. Inte en suck att jag skulle orka jobba. Eller jo, kanske. Men jag kommer inte lyckas göra ett bra jobb för där jag arbetar måste man vara på alerten och orka uppfatta signaler från struliga kids precis hela tiden.
Så det blev en dag i soffan. Jag har sett på film, pausat, sovit, vaknat, fortsatt kolla, pausat, sovit...

Vecka 6+1 Mr.Bolton and I

När jag väntade ella hade jag en lång period där jag bara ville lyssna på Rod Stewart. E's smått kritiska fader kompenserade upp detta smörballadande med ett par hörlurar på min mage och en mp3 full med; enligt han; Metallicas bästa.

Även denna gång har en craving för hesa smörsjungande män tagit sig i uttryck. Min nyfunna kärlek är Michael Bolton. Jag får rysningar längs med hela kroppen, hormonerna har fyrverkeri och tårarna rinner medan jag hulkandes;snyftandes försöker sjunga med.
Ja, om inte J gör en motattack här snart vet jag inte vad som händer.


Förövrigt så är Ellas favoritband; alldeles precis, Metallica. :)

Vecka 6+0 Den kritiska veckan

Idag går vi in i den kritiska veckan...Det är nu och nästa vecka, vecka sju som det har skitit sig förut...
men jag känner mig inte så nervös... allt känns annorlunda. Betydligt annorlunda den här gången.
Konstigt? Hur kan det vara så? Nog för att jag känner min kropp väl, men... hmm.-...kan inte sätta fingret på det, men det känns bara annorlunda.
Jag kan ju ha fel iofs... men jag hoppas inte det såklart! Jag tror inte det heller.

men håll tummarna för mig nu!

Och Gud!
Nu håller du koll!
Inga misstag, låt allt växa och bildas precis som det ska!
okej?!
Det är min födelsedag på fredag...

vecka 5+6 magen och om postafen

Magen vecka 5... (usch, äckliga bristningar... fick riktigt "fina" stripes när jag väntade ella, sista två veckorna faktiskt. Kan man få mer bristningar nu till andra?)
Det ser ut som att jag putar med magen men det gör jag inte, jag har bara en enorm svank, har alltid haft, det kan min mamma intyga som försökt få mig att räta på mig...

Det växer... men själv har jag gått ner fyra pannor...
Postafen hjälper mot kväljningar men inte mot illamåendet...
Men jag har faktikstk lyckats äta nästan helt ok nu under helgen, det har känts skönt.
Men sen efteråt så känns det som världens baksmälla. Matbaksmälla. Mår så illa.
Det är en sjuk känsla att verkligen vilja spy.
Jag önskar att jag inte tyckte att det var så enormt obehagligt, då hade jag nog spytt oftare. Det är så skönt efteråt, då är allt illamående som borta, i en timme. Den timmen är värd guld!
Sjukt...

Vecka 5+5 Känslosam

Idag hade Ella sin dansföreställning. Jag var stolt som få och grät samtidigt som jag försökte filma.
När E's akt var slut fick man snällt sitta kvar och titta på alla andra dansklasser.
Kom på mig själv att gråta flera flera gånger. Jag grät av stolthet över andras barn!
Jag levde mig in i tanken att det där kan vara ella om några år och vad jag skulle känna och hur stolt jag skulle vara då. Och så kom hormonerna och med dom en massa patetiska tårar. Kära nån. Jag minns inte alla dessa hormonsvängningar, var jag likadan med ella?

vecka 5+4 Dagen efter

Jag är verkligen inte en person som lyckas vara sur och arg en hel dag.
Det går inte.
Så resultatet av gårdagens hormonpotpurri var att jag efter en dags nerböjda ögonbryn fick en timmes gråtatttack. jag bara grät, och grät.
Stannade kvar i bilen och bara skrek och slog.
Ett mindre psykbryt skulle man kunna kalla det, om det inte var så att jag kände att hormonerna just då hade nått en grad av ca 42 grader celsius.

Idag mår jag mycket bättre.
jag känner mig lättare, trots att ögonlocken är svullna och tunga som bly, men det är en annan femma.

Idag mår jag även mindre illa.
Jag är så hungrig men rädd för att äta.
chansen att jag kommer börja må illa igen är ju övervägande och det är himmelskt skönt att för en stund inte ha kväljningar.
Jag väntar en stund.

vecka 5+3 Hormonell snetändning, offentlig pizza 2 och första besöket hos barnmorskan

Så J*vla arg idag!!!
En hormonell snedtändning deluxe!

Började med att jag missade att äta mina salta kex när jag vaknade (eller egentligen började det nog med att jag har sovit dåligt), mådde sen så illa att jag skulle dö.
Blir arg på J för att han inte fattar hur han kan underlätta för mig och hjälpa till att vara "gravid", ska gå och kissa, hela badrummet stinker herrparfym och morgonpiss (någon! har glömt att spola). Resultat, spyr tjugo liter i det äckliga gula morgonkisset, kan inte sluta för att allt luktar så, eftersom jag har näsan i toaletten.

Bråkar med Ella som inte vill klä på sig och gå till dagis.
Väl på dagis får jag en sån illamåendeattack att jag spyr igen, hinner precis in på barntoaletten som är superlåg och stinker barnkiss.
Spyr igen.

Ringer min svärmor, behöver peppning. Dumt av mig att ringa en av världens positivaste livsvårdsmänniskor. Hon tycker att jag ska skriva ett brev till J, där jag skriver vad jag önskar, inga pekpinnar. Själv har jag lust att köra upp den där pekpinnen djupt någonstans på honom (egentligen inte, men just då)

Iväg till barnmorskan. Ser rött. Så arg. Håller på att krocka med bilen. Svär högt åt en gubbe i keps som är på tok för gammal att köra bil.

Besöket hos barnmorskan går bra. Vi pratar om sånt där jag redan vet, ingen alkohol inga cigaretter... åh cigaretter... jag skulle kunna göra mycket för en sån farlig liten god sticka nu. men nej!
Jag har hormonell snedtändning men jag är inte dum!
Hursomhelst, blir tipsad om att käka postafen, funkar inte det ska vi teta ngt annat.

Åker till Axfood för att köpa 140 festisar till en catering. Ena kartongen går sönder så 27 st festisar rasar ner på golvet. Håller på att bryta ihop.
Blundar, knyter nävarna, tänker på pappa, tänker att jag ska andas, tänker att jag behöver gå en anger management kurs.

Sätter mig i bilen. Bensinmätaren lyser. kortet är hemma...
och nu sitter jag här. förbannad och har en hormonell snedtändning och kväljningar som aldrig vill försvinna.