Har under de senaste kvällarna tyckt mig känna bebben. Särskilt när jag badat!
Igår blev jag nästan helt säker då jag tryckte lite på magen och fick en liten puff tillbaks.
Idag har vi gjort KUB UL.
Blev så tagen av att se bebben att jag grät.
Hur kan man känna sån kärlek mot något som är 7 cm litet och bara funnits några månader?
Det blev ngt missförstånd med min vårdcentral så de hade inte skickat kubblodprovet till specialistmödravården. Fick göra ett nytt blodprov och får besked på tisdag.
Men just nu bryr jag mig inte.
Min bebis lever! Det är tillräckligt just nu.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar