Är det hjärnan som spökar eller har det hänt något under natten?
Jag är så svullen, man skulle kunna tro att jag är i fjärde månaden eller nåt. Och jag har haft enorm aptit hela dagen.
J har haft sitt födelsedagskalas idag och jag tog kanske fyra fem portioner smörgåstårta, men blev aldrig mätt, tillslut var jag tvungen att smygäta så ingen började undra eller tro att jag blivit värsta glupska matvraket.
Jag kanske bunkrar inför vad som ev komma skall.
När jag väntade ella gick jag ner 18 kg på tre månader, mådde så enormt illa! Spydde och spydde. Tillslut var frukt, juice och yoghurt det enda jag kunde äta.
Vi berättade för J's föräldrar idag.
Det är tidigt, jag vet, men med tanke på vad vi varit med om så känner vi att det inte finns ngt att hålla hemligt för de närmaste som ändå kommer vara ett stöd om (Gud förbjude!) det inte lyckas den här gången heller.
Hursomhelst, J's mamma började gråta och snyftade fram ett "åh... Nä nu får jag sluta, jag har inte med mig sminket så ja kan måla mig" Hennes söta rektion fick mig att skratta, sen fick vi svara på lite frågor om när och hur. Nä, inte hur. Tack och lov ;)
J's pappa blev också mycket glad, om än med ett mer "manligt" uttryck. Han tyckte dock att jag skulle se till att bebben kommer den 29e juli, för det är hans födelsedag.
Nu är jag hungrig igen.
Jag är så svullen, man skulle kunna tro att jag är i fjärde månaden eller nåt. Och jag har haft enorm aptit hela dagen.
J har haft sitt födelsedagskalas idag och jag tog kanske fyra fem portioner smörgåstårta, men blev aldrig mätt, tillslut var jag tvungen att smygäta så ingen började undra eller tro att jag blivit värsta glupska matvraket.
Jag kanske bunkrar inför vad som ev komma skall.
När jag väntade ella gick jag ner 18 kg på tre månader, mådde så enormt illa! Spydde och spydde. Tillslut var frukt, juice och yoghurt det enda jag kunde äta.
Vi berättade för J's föräldrar idag.
Det är tidigt, jag vet, men med tanke på vad vi varit med om så känner vi att det inte finns ngt att hålla hemligt för de närmaste som ändå kommer vara ett stöd om (Gud förbjude!) det inte lyckas den här gången heller.
Hursomhelst, J's mamma började gråta och snyftade fram ett "åh... Nä nu får jag sluta, jag har inte med mig sminket så ja kan måla mig" Hennes söta rektion fick mig att skratta, sen fick vi svara på lite frågor om när och hur. Nä, inte hur. Tack och lov ;)
J's pappa blev också mycket glad, om än med ett mer "manligt" uttryck. Han tyckte dock att jag skulle se till att bebben kommer den 29e juli, för det är hans födelsedag.
Nu är jag hungrig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar