Jag är verkligen inte en person som lyckas vara sur och arg en hel dag.
Det går inte.
Så resultatet av gårdagens hormonpotpurri var att jag efter en dags nerböjda ögonbryn fick en timmes gråtatttack. jag bara grät, och grät.
Stannade kvar i bilen och bara skrek och slog.
Ett mindre psykbryt skulle man kunna kalla det, om det inte var så att jag kände att hormonerna just då hade nått en grad av ca 42 grader celsius.
Idag mår jag mycket bättre.
jag känner mig lättare, trots att ögonlocken är svullna och tunga som bly, men det är en annan femma.
Idag mår jag även mindre illa.
Jag är så hungrig men rädd för att äta.
chansen att jag kommer börja må illa igen är ju övervägande och det är himmelskt skönt att för en stund inte ha kväljningar.
Jag väntar en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar