Sedan tidig förmiddag har jag haft flera hemska sammandragningar som känts annorlunda än de tidigare.
De här var hårdare, längre, och det kändes som att allt pressades neråt.
Stannade kvar i sängen till det verkligen var dags att gå upp och åka till jobbet.
Väl på jobbet får jag en sammandragning till och jag inser att det ju inte finns en chans att jag kommer orka jobba om det fortsätter såhär, och att jag kanske även borde ringa min barnmorska för att se vad hon tror det kan bero på och vad jag ska göra...
En halvtimme senare ligger jag och tittar på en skärm i ett rum på specialistmödravården.
Den snälla doktorn känner och klämmer och snurrar runt med ultraljudspaddeln.
Bönan har fixerat sig, hon ligger stadig som en klippa med huvudet långt där nere.
Livmodertappen var tack och lov inte påverkad än men doktorn sjukskrev mig på heltid de kommande två veckorna.
Jag har fått strikta order om att undvika all form av ansträngning som kan leda till sammandragningar (vaddå? ska jag ligga i sängen i två veckor?!?), för när bebben ligger med huvudet så långt ner och är fixerad så kan sammandragningarna göra att hon pressas ännu mera neråt och trycker på vilket kan sätta igång allting, detta ville doktorn undvika iaf i två veckor. Jag är i vecka 32 nu och efter v 34 gör de ingenting för att stanna upp eventuella förlossningsvärkar och sånt.
Frågade doktorn om hon trodde att bönan skulle stanna kvar till den sista juli som beräknat.
"jag skulle inte satsa några pengar på det, hon verkar ganska bestämd och kanske har bråttom" fick jag som svar.
...Det låter som min dotter det... Bestämd och otålig...
...undrar om hon är det om 15 år också... oh lord have mercy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar