På tisdag - onsdag kommer jag att dö en smula.
Jag är på riktigt rädd.
Jonas med, han har på förhand sagt att han kommer hålla sig borta.
Det blir mamma som får ta hand om mig.
Lyckades hon tygla mig som hormonell rebellisk tonåring vet jag att hon kommer klara det här.
På onsdag ska jag göra en glukosbelastning.
En sån gör man för att kolla om man har graviddiabetes.
Jag har flera ggr under den här tiden legat precis på gränsen med mitt blodsocker. Detta i kombination med Ellas vikt (5050 gr) har gjort att min BM vill göra ett sånt test.
Det innebär att jag ska fasta (noll vatten, noll föda) från kl 22 på tisdag till kl 11 på onsdag.
08.00 på onsdag ska jag till
mvc/labb för att ta blodprov, sen får jag en sockerlösning att svälja, sen ska jag göra absolut ingenting i två timmar, jag får inte somna, jag får inte gå omkring, jag får inte åka hem, inte sy lr sticka, inte...
10.00 ska jag lämna nya prover
Sen ska jag vänta på resultatet.
Sen kommer mamma och hämtar mig...
Ett vrak. Troligen knappt vid liv.
Jag är på riktigt nervös!
Inte äta?! Inte dricka?!
Jag! NU?!
Jag dricker som en elefant, och äter för fem just nu... Jag blir lätt yr och illamående om jag inte får äta eller dricka med jämna (läs varannan timme)
12-13 timmar utan något?!
Hur ska det gå!
Tur att jag är på en vårdcentral om jag svimmar spyr eller dör.
Varför J inte vill (eller får) vara med?
Jag utan mat blir ett monsterjag.
Det är som att varenda preggohormon går bananas.
Jag blir xtra känslig (syndast om mig i världen), lättretlig och med en minimalt kort stubin.
Hela världen är emot mig, Gud hatar mig och jag honom, och dig!
Det är säker ngt fel på dig just då också.
Man kan ju tycka att eftersom jag är så medveten om hur jag blir så borde jag ju kunna hantera det.
Men nä. Det är där hormonerna kommer in. De bestämmer.
De kedjar fast den delen av hjärnan och dansar maccaréna på den.
Jag är inte längre jag.
Tänk dig pms fast gånger 100... Och så kryddar du det med lite extra sambaleolek.
That's me utan mat.
Jag räknar med att ha återhämtat mig på fredag.
Tills dess. Förlåt mig på förhand.
Och håll dig undan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar